Historien om Bollnäs Kommun

Bollnässtaden ca 1875
Klicka i bilden för att få en större bild.
Bollnäs kommun av idag bildades 1974 och bestod då utav de före detta kommunerna: Bollnäs stad, Arbrå, Rengsjö, Hanebo och Alfta kommuner. Sina nuvarande geografiska gränser har kommunen från 1977 då Alfta före detta kommun fördes över från Bollnäs till Ovanåkers kommun.

Men Bollnäs är äldre än så, för i centrala Bollnäs finns det lämningar efter järnålders bebyggelse på den s.k. Onbacken. Det är två husgrunder och ett flertal gravhögar daterade till 400-talets förra hälft. Kyrkan är från 1300-talets början, den nämns i prosten Ingemunds testamente 1311. Då stod det Baldanaes. Området kring Bollnäs kyrka är en knutpunkt i många kommunikations leder främst därför att sjön Varpen är en del av älven Ljusnan och att Ljusnans biflod Voxnan rinner ut i Varpen, samt så går de naturliga färdvägarna åt norr och söder samt väster förbi kyrkan. Detta gjorde att Bollnäs stad växte fram vid kyrkan, den främsta orsaken är naturligtvis järnvägen, utan järnvägen så hade det inte blivit någon Bollnäs stad.

Bollnäs kommun
Bollnäs kommun, eller landskommun som den hette bildades redan 1863 i enlighet med Kungliga Majestäts nådiga förordning om Kommunalstyrelse på landet. En föregångare till kommunal förordningen kan sägas vara 1842 års skolstadga, eller Kongl. Maj: ts nådiga stadga om folkundervisningen i riket år 1842. Den lade grunden till det skolväsen vi har idag, och den lade också ett ansvar på socknarna att sköta undervisningen för alla barn i riket, även de obemedelades barn. Då fanns redan de centrala delarna av den kommande Bollnäs köping och sedermera stad det vill säga Bro by. Bro by hade skapats genom att Svensk amerikanen Georg Henric Collini 1851 köpte en bondgård i Hedens by som kallades Bro gård. Gården låg några hundra meter nordöst om kyrkan och dess åkrar låg vid landsvägen norrut och avgränsades i öster av sjön Varpen. Collini lät stycka upp marken i tomter som sedan såldes till hantverkare och köpmän som skulle kunna idka näringsverksamhet i närheten av ångbåtshamnen som låg på en udde vid sjön Varpen. Åren mellan 1847 och 1867 växer bro by från ingenting till en tätort med stadsliknande bebyggelse och man börjar kalla samhället för Bollnässtaden, man ser redan på 1860-talet att ambitionen var att skapa en stad, det var Collinis stora livsverk. Collini var även med i den kommunala verksamheten, han var en tid Sockenstämmans ordförande och satt även med i den 1863 bildade kommunens ledning.

Georg Henric Collini, Bollnäs stads grundare. Klicka på Georg Henric för att få fram historien om honom


Bollnäs centrum under 1860-talet
Men det var som järnvägsort Bollnäs blev känt och växte. Det var år 1878 som norra stambanan drogs förbi Bollnäs. Det anlades en järnvägsstation och några år senare anlades järnvägsverkstaden och lokstallar. Men faktiskt så fick järnvägen inget direkt stöd från kommunen när den drogs fram utan snarare tvärtom, kommunen ville inte kostnadsfritt upplåta mark åt järnvägen eller bidra ekonomiskt. Det ville inte heller de andra kommunerna i Bollnäs området. Detta innebar att Bro by växte till stationssamhälle. Läs mer om när järnvägen kom här. Befolkningen ökar snabbt i samhället och det lilla samhället växer fort. Men 1883 och 1884 drabbas "Bollnässtaden" hårt då hela samhället brinner ned. Endast ett fåtal byggnader överlever branden. Efter branden utses fotografen John Wigsten till Brandchef. Han hade haft sinnesnärvaro nog att fotografera branden och de brända ruinerna efteråt. När Sundsvall brann 1889 skickade man från Bollnäs kondoleanser till Sundsvalls stad och förklarade att man visste vad de gick igenom eftersom man själv varit med om det... två gånger.

Fotografen och brandchefen John Wigsten


Resterna efter stadsbranden, klicka på bilden för att läsa historien om Bollnäs stadsbränder.
Efter stadsbränderna och municipalsamhällets bildande började man hålla brandsyn. Detta då man hade ett samhälleligt ansvar att följa Kungl. Majt:: ts nådiga brandstadga för rikets städer av år 1874.



År 1918 inför Bollnäs landskommun kommunalfullmäktige. Vid samma tid inför kommunalfullmäktige i grann kommunerna, dock inte i Undersvik som inte får kommunalfullmäktige förrän i slutet av 1930-talet. Kommunerna var enligt lag skyldig att införa kommunalfullmäktige i kommunen om befolkningen översteg 1500 innevånare. Var innevånarantalet lägre än det så var det frivilligt. Men från 1955 är det tvingande för kommunerna att ha en fullmäktigeförsamling. Kommunalfullmäktige kommer att överta kommunalstämmans roll som kommunens högsta beslutande organ. Till skillnad från Kommunalstämman består fullmäktige av valda ombud. Landskommunen bestod av det stora geografiska område som utgör Bollnäs Församling medan Bollnäs stad bara fanns inom de forna köpingsgränserna. Landskommunen var stor geografiskt men liten befolkningsmässigt och stadigt krympande då staden övertog befolkningstäta delar av landskommunen i stadens närhet. Landskommunen uppgår 1959 i staden.

Bollnäs municipalsamhälle och köping

Bollnäs centrum 1877.

1888 blir man genom Kungliga Majestäts nådiga brev municipalsamhälle. Detta blir embryot till Bollnäs stad. Vissa av samhällets styresmän ville redan 1888 att man ansökte om att få bilda köping.
Dock dröjer det till mitten av 1890-talet tills man ansöker om köpingsrättigheter. Något som man beviljas 1902 och som genomförs 1906.

Wilhelmina Skogh är en av Bollnäs stora, hon drev järnvägshotellet i Bollnäs. Och som ägare av det så hade hon mycket med kommunen att göra. Främst handlade det om att man från Bollnäs kommuns sida klagade på den oordning som skapades genom hennes öl- och vinförsäljning till ickeresande vid järnvägshotellet. Fylleriet i stationssamhället blev ett stort problem för Bollnäs landskommun. Men Wilhelmina Skogh hon brydde sig föga i vad man sade från kommunens håll, det märks i protokollen där man uttalar sin uppgivenhet och ilska mot Fru Wahlgren-Skogs totala ignorans gentemot kommunens styrelse.


Wilhelmina Skogs järnvägshotell i Bollnäs, foto från 1880-talet. Klicka här för att få fram en sida med historien om Järnvägshotellet.


Gästgivaren Pehr Larsson


Wilhelmina Skogh

En som tillhörde samhällets styrelseskikt och samtidigt var en av dess största orosmoment och bråkmakare var gästgivaren Johan Larzon. Han var byggnadsnämndens ordförande i samhället och samtidigt dess störste markägare. Detta ledde till djupa tvister med samhällets övriga styrelse. Främst när han som byggnadsnämndens ordförande ville stadsplanelägga området väster om Långgatan och fram till järnvägen, detta därför att det var han som var ägare till den marken, och många menade att han gjorde detta endast för egen vinnings skull. Men fortfarande är det denna stadsplan från 1890-talets början som utgör grunden för Bollnäs centrum. Kvartersindelningen härrör från den första stadsplanen som skapades i samband med återuppbyggnaden av samhället efter stadsbränderna. Bollnäs köpings störste arbetsgivare var Järnvägen med stationshuset och S.J:s verkstad. Men det var bara stationen och halva bangården som låg i Bollnäs, verkstaden och lokstallarna låg i det som blev Björkhamre.

1895 ansöker Köpingen första gången om Köpingsrättigheter men det avslås av Kungliga Majestät 1898 och man söker på nytt 1899. I den första ansökningen gällde det ett utvidgat område och detta avslås med motiveringen att hela det stadsplanelagda området i Samhället inte var utbyggt. I den andra ansökningen så söker man inom municipalsamhällets gränser, som sträckte sig till Järnvägsområdet i väster och sjön Varpen i väster. I söder var gränsen sjön Vågen och Brobäcken, i norr det s.k. Evas torp och Stenbrobäcken.

År 1919 ansöker den unga arbetarrörelsen om att få bygga ett folkets hus i köpingen. Då de flesta medlemmarna arbetade vid järnvägen vill man bygga det vid stationen. Köpingen som är rädd för den unga arbetarrörelsen menar att området ska avsättas för järnvägens framtida utveckling, senare blir tomten såld till tingshusbyggnadsskyldige. Tingshuset byggs där tio år senare, tomten kom att kallas politiska tomten i folkmun.

1926 skickar ledamoten av köpingsnämnden, filaren på järnvägsverkstaden, Viklund en skrivelse till Kammarkollegium där han ber att undersökningen om bildande av stad återupptas, de hade första gången väckts 1920 skriver han. Bollnäs köping är ointresserade av detta, medan Björkhamre är intresserad, men det faller på oenigheten köpingarna emellan. Till saken hör också att i Bollnäs köping fanns de kapitalstarka köpmännen och de styrde i köpingen och var när partiväsendet utvecklas ofta konservativa eller liberala, medan man i Björkhamre hade den stora arbetarpopulationen som arbetade vid järnvägen. Dessa styrde i Björkhamre köping och de var till största delen Socialdemokrater och Kommunister.

Under 1920- och 1930-talet förekom planer på järnvägspassager under järnvägen som en länk mellan köpingarna. Men de föll på att SJ var ovillig. Under 1930-talet påbörjas samarbete mellan köpingarna och 1939 inlämnas en gemensam ansökan om att få bli stad.

Björkhamre municipalsamhälle och köping

År 1919 bildades av byarna Heden, Hamre och Björktjära Björkhamre municipalsamhälle. Tanken var att detta samhälle skulle inkorporeras med Bollnäs köping och därigenom skulle Bollnäs kunna bilda stad. Området som utgjorde Björkhamre municipalsamhälle va r egentligen de delar som Bollnäs köping tänkt utvidga sig med 1895. Men det hela föll efter marktvister och istället för stad bildas 1923 Björkhamre köping. Redan i samband med bildandet av Björkhamre municipalsamhälle 1919 förekom planerna på att slå samma Bollnäs köping och Björkhamre köping för att bilda Bollnäs stad. Det hela föll på att Bollnäs köping inkorporerade Onbacken som tillhörde Björkhamre.


Emil von Schultz, kommunalfullmäktiges ordförande

Området ligger som ett park område strax norr om dagens centrum, och dagens centrum för Bollnäs är i grunden den gamla köpingen Bollnäs och för det municipalsamhälle. Stadshuset ligger på den plats där Bro gård låg, den gård som Collini köpte och styckade upp i tomter.
Frågan om Onbacken blev så infekterad att en utomstående utrednings man togs in för att utreda platsen framtida tillhörighet. Det blev Landskommunens kommunalfullmäktige och kommunalstämmoordförande kronofogden Emil von Schultz.

Det visade sig att det var inte bara Bollnäs köping och Björkhamre municipalsamhälle som var intresserade av Onbacken. Det var även landstinget som ville bygga det planerade lasarettet på Onbacken, så att det skulle ligga centralt. Men Landstinget blir senare av Björkhamre erbjudna ett område kallad Nyhed där lasarettet byggs och står färdigt 1923. Området som lasarettet byggdes på kallas Nyhed. I dag ligger där i de gamla lasarettslokalerna en skola, gamla Hamre skola som flyttade dit och fick namnet Nyhamre skola. Bollnäs och Björkhamre bygger en gemensam skola vid Onbacken kallad mellanskola. Skolan startar 1922 som ett samarbetsprojekt mellan köpingarna. Björkhamre kom att helt omsluta Bollnäs köping i norr och väster. Detta innebar att det nu förutom kommunen fanns två köpingar, vilket innebar det smått unika att det inom en församlings område fanns tre kommuner.

Under 1920-talet ligger alla planer på en sammanslagning av köpingarna på is. Men under 1930-talet börjar man samarbeta mer och mer, man utser gemensamma tjänstemän och tillsätter en gemensam köttbesiktingsbyrå.

Ett stort samarbetsprojekt var att försöka få till stånd en tunnel under bangården för att knyta samman de bägge köpingarna. Frågan hade diskuterats ända sedan 1915, och det blev inget nu heller. Först under 1940-talet när det blivit stad dyker frågan upp igen. Frågan har förblivit olöst ända sedan 1915 och är fortfarande en högaktuell fråga för Bollnäs kommun år 2002. En av Björkhamre starke män var disponenten Otto Schenström som övertagit gästgivarens stora markarealer då han gift sig med dennes dotter Ingeborg Larzon. Dessa donerar ett stort område som bland annat inrymde det s.k. Hamre gärde tanken var att bygga Björkhamre centrum där, det blev flera bostadsområden där när staden blivit till. Efter Ohnbacken kom nästa tvist: Järnvägen.

När Björkhamre köping 1924 fastställer sin byggnads plan så har man för järnvägens behov avsatt ett område invid bryggeriet på järnvägens västra sida. Detta därför att Kungliga Järnvägsstyrelsen uttalat planer på att flytta stationshuset från den östra till den västra sidan det vill säga från Bollnäs till Björkhamre köping.


Järnvägsstationens placering, den stora striden 1924
Mot detta reagerade Bollnäs köping skarpt då man var för sin existens beroende av Järnvägsstationen. Det hela fick sin lösning med att SJ:s generaldirektör Axel Grenholm skrev till Bollnäs köpingsnämnds ordförande apotekare Waldensten och sade att några direkta planer finns inte på en flytt men man vill ha den möjligheten för framtida ändringar. Järnvägsstationen blev kvar i Bollnäs köping.

Björkhamre köping förblev hela tiden lillebror till Bollnäs köping och av denna också styvmoderligt behandlad. 1939 ansöker Björkhamre tillsammans med Bollnäs om att få bilda Bollnäs stad.

Bollnäs stad

O.W.Edbom

Elon Andersson

D.O. Bonow

Collinis livsverk och dröm blev verklighet 90 år efter att han 1851 köpt Bondgården i Bro. För 1942 bildar köpingarna Bollnäs stad. Av stadens tre mäktiga män lokmästare D.O. Bonow och chefredaktören Elon Andersson samt lasrettssyslomannen O. W. Edbom. Bonow och Edbom var från Björkhamre köping. Elon Andersson blir stadsfullmäktiges ordförande, han var från Bollnäs köping. Han avslutar sin karriär som landshövding i Gävleborgs län. Man beviljades genom Kungl. Maj: ts. resolution av den 7 mars 1941angående Bollnäs och Björkhamre köpingars sammanläggande till Bollnäs stad att få bilda stad med namnet Bollnäs.

Bollnäs stad växer fort och det på bekostnad av landskommunen som förlorar stora delar av sin befolkning till staden samt att staden inkorporerar delar av landskommunen som ligger nära stadens gränser. Bollnäs stads största problem var den lilla geografiska ytan och det stora befolkningstrycket som skapade bostadsbrist. Vid mitten av 1950-talet inser man att det inte går längre och man börjar planera för en sammanläggning av Bollnäs stad och Bollnäs landskommun något som sker 1959. Då uppgår Bollnäs landskommun i Bollnäs stad. Bollnäs stad kom att växa fort och man var en tillväxtmotor för hela regionen. Man hade i staden realskola och gymnasium som även servade grannkommunerna vilka mot en viss ersättning fick sända elever till Bollnäs stads skolor. Bollnäs stad dominerades totalt av Järnvägen. Med järnvägsstationen, den stora bangården samt den stora SJ-verkstaden som kom att utgöra en stad i staden.

1962 kommer beslut från riksdagen om en ny kommunreform, denna gång kallas den kommunblocks reformen. Den sa att kommunerna skulle grupperas kring en stad eller större kommun och bilda ett kommun block. Blocket skulle var det tänkt på sikt smälta samman till en kommun. Hanebo, Arbrå, Rengsjö och Alfta kommuner grupperades kring Bollnäs stad. När man från statligt håll vill ha kommunreformen genomförd senast 1971 så gör Bollnäs stad en sådan skrivelse, något som väcker ont blod i kranskommunerna. Bollnäs stad får ta tillbaks sin skrivelse och först 1974 genomförs sammanläggningen. Det stora problemet för Bollnäs stad och före det municipalsamhället och köpingen var det geografiska förhållandet.

Staden var byggd på låglänt vattensjuk mark och ofta skedde här översvämningar en av de värsta skedde år 1916 då köpingen låg under vatten och man kunde ro med eka längs gatorna. Den låglänta terrängen och vattnets nyckfullhet kan fortfarande skapa problem för de centrala delarna av Bollnäs i form av översvämning.


Översvämningen 1916, stationsgatan förvandlad till kanal.


Staden styrs av Stadsfullmäktige och Drätselkammaren. I kommunen hette det Kommunalfullmäktige och kommunalnämnd. Drätselkammaren hade tre avdelningar. Den första skötte stadens ekonomi, det vill säga stadens drätsel. Den andra avdelningen skötte stadens tekniska delar, den får senare namnet kommunstyrelsens tekniska utskott. Den tredje avdelningen skötte förvaltandet av stadens fastigheter, den bildades i samband med att landskommunen slogs samman med staden. Landskommunen hade haft en fastighetsnämnd. Det övergripande berednings- och förvaltningsansvaret hade den samfällda drätselkammaren, den får senare namnet kommunstyrelsen.

De olika kommundelarna består av före detta självständiga kommuner har sin egen historia. Gemensamt med Bollnäs har de att de bildades 1863 i enlighet med kommunalförordningen.

Hanebo kommun
Hanebo kommun, dominerades av ett stort företag. Kilafors bruk, eller Kilafors jernwerks AB som det också hette. Det var Järnverket som satte namn på Järnvägsstationen och stationssamhället som kom att bli kommunens centralort. Den fick namnet Kilafors , trots att kommunen i samband med järnvägsbygget krävt att järnvägsstationen ska heta Hanebo station. Järnbruket var även dominerande i Bollnäs kommun då man var den ojämförligt största skogsägaren i både Bollnäs och Hanebo. I Bollnäs kommuns södra delar hade Kilafors två järnbruk Hällbo masugn och Annefors bruk, bägge nedlagda 1871.


Kilafors stationssamhälle, Hanebo kommuns centralort. foto från ca 1900

Men kommunen ställde inte upp med några pengar eller upplät mark åt järnvägsbygget, men Kilafors bruk gjorde båda delarna. Hanebo kommun berörs liksom Bollnäs kommun av två Järnvägar, dels Norra stambanan och dels av Dala Hälsinglands järnväg. Dala Hälsinglands järnväg går från Mora till Söderhamn och mellan Bollnäs och Kilafors går den parallellt med Stambanan. Hanebo storkommun dominerades av centralorten Kilafors som växte och där det fanns industrier. Man blev en centralort även för de delar av Bollnäs kommun som gränsade mot Hanebo, till exempel de sydligaste och östligaste delarna av Utomhertenbygden.

En tidig stridsfråga i Hanebo och Segersta kommuner gällde byarna Rotmo, Hårga, Granbo, Acktjära och Böle. De tillhörde sedan 1790-talet Hanebo socken, men mantalsmässigt och annat så tillhörde dessa byar Segersta. De kallas med ett samlingsnamn södra segerstabyarna, och de tillhörde Hanebo församling men Segersta kommun. Hanebos förste kommunalnämndsordförande Lars Pehrsson tvingades avgå då han formellt tillhörde Segersta kommun då han var bosatt i Granbo. Hanebo ville att de skulle tillhöra dem medan Segersta ansåg att de skulle vara som det var att byarna skulle stanna i Segersta kommun. Detta blev en långbänk och först efter drygt 20 år kommer en lösning genom Kungliga Majestäts nådiga ingripande då byarna förs över till Hanebo kommun.

Det var faktiskt på förslag vid kommunalstämman i Hanebo den 22 februari 1863 att slå samman Hanebo och Segersta kommuner till en kommun. Men det blev ett rungande nej till en sådan sammanslagning.

För Segersta kommun är det älven som varit betydelsefull för arbetstillfällen och livet i bygden. Älven var den stora flottningsleden och den stora kommunikationsleden genom kommunen och man hade mycket kontakt med grannkommunerna på andra sidan sjön Bergviken det vill säga Söderala och Skogs kommuner. Järnvägen får en underordnad betydelse för Segersta kommun.
År 1952 blir Segersta kommun en del av Hanebo kommun. För Segersta kommuns del var detta nödvändigt då kommunen inte klarade sig själv längre. Man hade inte tillräckligt i skatteintäkter för att klara av driften, folk i arbetsför ålder flyttade därifrån, arbetstillfällena fanns i Hanebo kommuns centralort Kilafors samt i Bollnäs stad och landskommun.

Arbrå kommun
Arbrå kommun blev 1907 delat i två då stationssamhället (som bildats på Koldemo hed i samband med järnvägens förbidragande) bildade municipalsamhälle. Arbrå kommuns norra granne den lilla kommunen Undersvik blev i samband med Storkommunreformen som genomfördes 1952 en del av Arbrå storkommun. Några år senare, 1961, upplöstes Arbrå municipalsamhälle och stationssamhället blev åter en del av Arbrå kommun.

Arbrå har dominerats av stora industrier i centralorten som utnyttjat vattenkraften i älven Ljusnan som rinner alldeles intill samhället. Sedan blev det Arbrå mekaniska verkstad som blev den stora industrin.


Arbrå Järnvägsstation, bygd på Koldemo hed

Detta som kom att bli Arbrå kommuns centrum och mellan 1907-1960 utgöra Arbrå Municipalsamhälle låg vi den så kallade Koldemo hed. Här dras järnvägen fram och Arbrå kommun säger att detta är den bästa platsen för en järnvägsstation i kommunen. Dels därför att här ligger de många industrierna som kan ha nytta av järnvägen, dels så ligger här den stora genomfartsleden genom kommunen och även den stora strömbron över älven. Bron utgör en knutpunkt för vägarna genom kommunen, det är här vägarna till Bollnäs och till Rengsjö kommuner strålar samman.


Erik Persson i Arvik Arbrå kommuns siste kommunalstämmo ordförande

Undersviks kommun bildad 1863. Undersvik är den enda av de före detta kommunerna i Bollnäs längs efter stambanan som inte hade egen järnvägsstation. Dock fick även Undersviks kommun förfrågan från järnvägsstyrelsen om de ville ha en egen station och om kommunen upplät mark för järnvägen och stationen. Kommunen svarade att man ville ha en station vid kyrkan eller också vid byn Offerberg. Stationen skulle heta Offerberg. När stationen sedan går dem förbi uttrycker man från Undersvik sin stora besvikelse över detta Undersviks socken ligger längs med Ljusnans västra strand och är den nordligaste av de före detta kommunerna. I norr gränsar Undersvik till Järvsö före detta kommun i Ljusdals kommun. Man har haft en naturlig kontakt genom älven med både Järvsö och Arbrå kommuner. Ett tidigt samarbete med Arbrå var om att bygga ett gemensamt tingsställe för de bägge kommunerna.

Vid Storkommun reformen 1946-1951 så slogs Undersvik samman med Arbrå kommun. Detta trots protester från Undersvik som menade att man klarade sig själv. Undersvik tillhör från 1952 Arbrå storkommun och är från 1974 en kommundel i Bollnäs kommun som innehåller bland annat Uppsala ärkestifts stiftsgård. Undersviks kommun är sist i Bollnäs regionen med att införa kommunalfullmäktige.

Rengsjö kommun
Rengsjö kommun bildas även den 1863 och den kommer att förbli självständig ända till 1974 då den slås samman med de övriga till Bollnäs kommun. Rengsjö kommun är den enda kommun inom nuvarande Bollnäs kommun som inte berörs av Norra stambanan. Däremot så berörs man av Dala-Hälsinglands järnväg när dessa ska bygga järnvägen Mora-Bollnäs-Söderhamn. Rengsjö kommun säger att det är av yttersta gagn för dem att järnvägen dras genom kommunen. Men det gick dem förbi. Järnvägen dras genom Bollnäs och Hanebo kommuner och vidare in på Söderhamnssidan. Rengsjö kommun har mycket samarbete med Trönö och Mo kommuner som kom att ingå i Söderhamns kommunblock långt senare. Och Rengsjö kommun föreslogs 1946 att från 1952 vara en del i en storkommun som skulle bestå av Rengsjö, Tröno och Mo kommuner. Anledningen till att Rengsjö inte slogs samman med dessa var att Mo kommun redan 1946 hade valt att gå samman med Söderala kommun. Trönö kom att utgöra en del av Norrrala kommun. Resultatet av detta blev att Man föreslog att Rengsjö skulle slås samman med Bollnäs landskommun, efter som man enligt länsstyrelsen hade mycket gemensamt med Bollnäs.

Rengsjö kommun, yttrar sig och säger att man har visst samhörighet med Bollnäs, men det är Bollnäs stad som är ett naturligt centrum också för Rengsjö. Med landskommunen har man inget gemensamt annat än kommungränsen menar man. Även Bollnäs landskommun är negativt inställd till en sammanläggning av kommunerna. Rengsjö förblir självständigt om än med en minimal befolkning. Man välkomnar kommunblocksreformen när den kommer och går med öppna armar in i samarbetet med Bollnäs stad. Detta till skillnad från Alfta och Arbrå kommuner som aktivt arbetade för att få behålla sin självständighet. Rengsjö kommun utgjorde en slags gräns mot Söderhamnsregionen med naturliga kontakter åt bägge hålla, såväl med Bollnäs stad som kom att bli centrum även för Rengsjö samt med Mo och Trönö kommuner som kom att ingå i Söderhamns kommunblock.

Redan i slutet av 1950-talet diskuteras i Rengsjö kommun ett sammangående med Bollnäs stad, detta i samband med att Bollnäs landskommun och Bollnäs stad slogs samman. Efter några månaders utredningar och diskussioner så finner Rengsjö Kommunalfullmäktige i maj 1959 att det inte är aktuellt i dagsläget med ett sammangående med Bollnäs stad. Några år senare påbörjas kommunblockssamarbetet med en sammanläggning av bland annat Bollnäs stad och Rengsjö kommun.

Området kring kyrkan i Rengsjö kom att bli centralorten i kommun här fanns även några industrier som gav sysselsättning till kommunens innevånare. Från 1974 är Rengsjö kommun en del av Bollnäs storkommun, det var den minsta kommunen som var med i kommunblocket och man var redan från början inställd på att gå samman med Bollnäs stad från Rengsjö kommuns sida.


Midnässågen en av Rengsjö kommuns största industrier, när den försvann ledde det till befolknings kris i Rengsjö kommun

Bollnäs Kommun
Som tidigare sagts bildades Bollnäs kommun av idag genom kommunblocksreformen.

Så här gick det till:
Den 23 februari 1962 beslutar Kungliga Majestät om ”Lag om ändring i lagen om kommunal och ecklesiastik indelning av år 1919-06-13”, vanligen kallad kommunblocksreformen, en frivillig reform där kommunerna grupperades kring en stad eller en större kommun. Det bildades samarbetsnämnder som på sikt skulle leda till att kommunerna slogs samman, var det tänkt. I Bollnäs regionen innebar det att kommunerna Hanebo, Arbrå, Rengsjö och Alfta grupperades kring Bollnäs stad. Men sammanslagningen gick långsamt och riksdagen beslutade 1969 att reformen ska vara genomförd 1971-01-01, allra senast 1974-01-01. Nu blev reformen tvingande och detta ledde till bittra känslor. Bollnäs stad ville driva igenom reformen så att den var genomförd senast 1/1 1971 men mötte på ett alltför stort motstånd för detta.

Det var inte bara Alfta som inte ville vara med i den nya kommunen, inte heller Arbrå kommun ville vara med och 1973 ändrar sig Hanebo kommun och vill stå utanför.

Bollnäs storkommun bildas den 1 januari 1974 av Bollnäs stad, Hanebo, Arbrå, Rengsjö och Alfta kommuner.

Företrädarna för Alfta stod fast vid sin ståndpunkt och efter bland annat en folkomröstning beslutade att föreslå Kungliga Majestät att Alfta skulle överföras till Ovanåkers kommun. Så blev fallet och Regeringen beslutar 1976 efter en utredning som pågått sedan 1974 att före detta Alfta kommun ska överföras till Ovanåkers kommun från den 1 januari 1977. Mot detta uttalar Bollnäs kommunfullmäktige sitt missnöje. Missnöjesuttalandet är författat av Oppositionen, då detta förslag vunnit över Kommunstyrelsens förslag i Kommunfullmäktige.

Arbrå som var en stor motståndare till sammanslagningen utgör i dag en naturlig del av Bollnäs kommun liksom även Hanebo och Rengsjö.


Bollnäs stadshus ligger på samma plats som Bro gård. Platsen där Collini började med alltihop en gång för länge sedan...

Fortfarande är det den lilla köpingen Bollnäs som är kommunens centrum och drivande kraft. Stadshuset ligger på samma plats som den gård som Collini köpte år 1851, kommunens centrum ligger alltså fortfarande på den plats där det en gång började för länge sedan...