Bollnäs kommun följer myndigheternas råd och riktlinjer gällande covid-19.
Mer information om coronaviruset i Bollnäs kommun.

“Hur det började”?

Den nordiska vänortsrörelsens vagga stod i Thisted, en kommun på Thylandet på Jylland, och belägen ca 2 mil från Bollnäs danska vänort Morsö.
Efter krigsslutet 1945 tog Thisteds kommunala ledning kontakt med norska staden Skien när det gällde ett utbyte över gränserna av olika aktiviteter. Detta blev upptakten till det nordiska vänortsutbytet.

Föreningen Norden gjorde 1948 en framställning till Bollnäs dåvarande stad och landskommun med begäran om ett utbyte kunde etableras med staden Nyköbing på ön Mors i Danmark(nuvarande Morsö kommun) och staden Flekkefjord i Norge. Detta brev var daterat 21 januari 1948. Därmed fick Bollnäs två vänorter – den tredje kom 1950 när avvecklingen skedde av den fadderortsverksamhet som inleddes 1939. Kannkaanpää – då en finsk landskommun, som Bollnäs var fadderkommun för under krigsåren. 1950 blev Kannkaanpää vänort till Bollnäs.

Samtliga vänorter var representerade vid sammanslagningen av Bollnäs dåvarande stad och landskommun vid årsskiftet 1958/59.

Något år senare knöts vänortsförbindelse med Misburg i Västtyskland. De första kontakterna hade tagits på folkhögskolebasis.

I samband med firandet av den kommunala självstyrelsens hundraårsjubileum (1962), hölls ett sammanträde i Bollnäs med deltagande av de fem vänorterna. Där fattade man beslut om att vidga vänortsutbytet. Man bestämde att öka utbytet av skolungdomar, idrottstrupper, musikanter, sångare och andra olika föreningar och organisationer. Detta lade grunden för det omfattande och aktiva vänortsutbytet som har pågått fram till idag.

Två kända kommunalmäns, personliga deklarationer, om vänortsutbytets mening.

”Har då vänortsutbytet något av värde att ge? Givet är att det måste finnas en djupare mening bakom denna verksamhet än bara att få eller ha ett resmål i ett annat land. Det är alltid svårt att kunna redovisa faktorer som ligger på ett känslomässigt plan. I en alltmer inriktad materiell värld frågar sig nog alla. Vad kan jag tjäna på att göra si eller så? Vad är vänskapen värd? Skall den bara mätas i pengar? Jag vill försöka visa fram några som jag avser värdefulla sidor hos vänortstanken.

Att vid en resa till en annan plats veta att man blir mottagen och omhändertagen som en kär vän, ger det inte en helt annan känsla än att resa och komma helt obekant till en främmande plats? Att kunna få utnyttja den lokalkännedom som värdarna besitter. Att få taga gästfriheten i anspråk, att få bo, och äta under de förhållanden som familjen man besöker, ger det inte helt andra möjligheter att lära känna folk, land och seder, än om man som vanlig turist och främling, reser omkring.

Ser man så på dessa rent personliga vänskapsband som knytes på grund av att man kunnat känna och märka de omsorger som lagts ned om ens person. Är det inte en ljuvlig odefinierbar känsla? Att sedan själv som värd få försöka leva upp till en liknande insats vid det eventuella återbesöket.
Är det inte något att se fram emot?”

Per-Evert Persson
Före detta Fullmäktigeordförande och
Föreningen Norden – vän.

”Min personliga syn på vänortsutbytet är att det är ett led i de strävanden , som är värda allt stöd från samhällets sida. Det skapar förståelse för de olikheter som finns människor emellan. Det övervinner det hinder, som olikheter i språk och livsbetingelser utgör. Det visar, vid närmare kontakter och bekantskap att våra behov av elementära ting som drömmar och förhoppningar om trygghet, fred och lycka är detsamma.”

Nils Söderquist
Kommunalborgmästare
Bollnäs stad